Ränta ska ge långivaren avkastning, täcka för kostnader samt ge ersättning för risktagandet.
Ränta baseras på långivarens upplåningskostnad och risktagande.
Ränta är kostnaden för att få låna pengar. Räntorna baseras på marknadsräntor och risktagande.
Banken lånar in pengar från företag, allmänheten, riksbanken, och till en vis del även av andra banker som
de betalar ränta till.
Bankerna måste vid utlåning ha täckning för sin kostnad vid upplåning av pengar samt ge ränta på eget kapital.
Nästa steg är att banken måste göra en riskbedömning om hur sannolikt det är att få tillbaka utlånande pengar.
En del av räntan är en riskpremie.
Enklaste sättet att undvika risktagande är att inte låna ut pengar. Bankens affärsidén är att låna ut pengar och
därför tvungen att exponera sig för risker.
Det finns inga riskfria lån. Det har visats sig många gånger i historien. Även stater har inte kunnat betala
sina skulder till olika banker. Därför görs en riskbedömning, är risken för stor lånas pengar inte ut.
Om risken någorlunda hanterbar lånar banken ut pengar med en kalkylerad risk, kreditprövning. Räntan sätts efter en gjord riskbedömning.
Marknadsräntorna baseras på den internationella lånemarknaden samt den inhemska
ekonomiska situationen. Räntan påverkas av valutakurser och allmän förväntning av ekonomins utveckling.
Vid låg inflation blir räntan lägre än vid hög inflation.